Men det är inte bara proven
jag är orolig över, det är så mycket mer.
Betygen jag
kommer få, vilken linje till gymnasiet ska jag välja?
Kommer jag komma
in på det jag vill?
Kommer linjen vara för svår för mig?
Eller kommer jag klara de nationella
proven?
Ju mer jag tänker på det desto oroligare blir
jag.
Jag har fått så mycket
information från de gånger man varit på de olika gymnasierna och när de kommit
till skolan för att berätta om linjerna. Jag borde vara nöjd. Men det är jag inte, långt ifrån faktiskt. Jag får bara mer och mer frågor om allt som
berör gymnasiet och inga av svaren hjälper något.
Den lilla
skolan säger att det är bra med en liten skola medan den större säger att det
är bra med en stor skola. En skola säger att man
får åka med på resor en annan säger att man får egna datorer. Vissa säger att
en linje inte alls är bra medan andra säger att den är jättebra.
Jag blir helt förvirrad för varje
gång jag tänker på det. Jag tror äntligen att jag kommit på vad jag vill göra
så hittar jag något mer jag vill, och man har då hamnat på ruta ett IGEN.
Jag är trött på de lektioner
som är totalt ointressanta och längtar tills gymnasiet då man riktar in sig
lite mer på vad man själv är intresserad av.
Jag längtar också tills jag
kan gå ut genom entré dörrarna till skolan med betygen i handen och vet att jag
har ett helt sommarlov framför mig med allt roligt jag ska göra.
Då har jag lämnat alla nationella prov och slutbetyg
för grundskolan bakom mig och jag har gjort allt jag kunnat.
Då kan jag börja ta nya tag.
Men det är fortfarande cirka
ett halvår kvar till dess, jag går fortfarande i nian och grundskolan är snart
slut.
Det
gäller att ge ALLT nu i slutet, på början av mitt liv.
/Elev 9A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar