Krönika åk 9

Dörren till framtiden

Just nu sitter jag och skriver denna jävla krönika. Jag hatar det här, jag hatar skolan. Mitt huvud känns som om det ska sprängas i bitar, vill bar slänga ifrån mig mina grejer och skita iallt. Vi sitter instängda i ett klassrum och tvingas göra massa skitsaker, t.ex algebra och all grammatik vi måste lära oss inom svenskan, engelskan och spanskan. Som vi verkligen inte vill göra, men vi måste. Vi måste göra allt det här för att nå våra drömmar. Utan utbildning kommer vi ingenstans förutom socialen och söker bidrag. Dit vill ingen.

Men ändå hamnar så många i den situationen. Det är ofta för att de skiter i allt. Min dröm är att åka upp till fjällen och arbeta. Lära barn att åka skidor, sköta liften, stå i kök eller servera, vill bara komma här ifrån. För att göra det måste jag klara skolan.

Vad är din dröm? Vad vill du göra? Vad behöver du göra för att nå dit?

Om du vill komma någonstans i livet måste du kämpa. Man kommer ingenstans om man bara sitter på röven och gör ingenting.

För att klara sig i livet måste man jobba, för att jobba behöver du oftast gymnasiet, för att gå i gymnasiet behöver du grundskolan, där jag är nu. I 9an, då jag och resten av niorna ska ta ett livsviktigt beslut. Vi ska välja gymnasium. Vilket är varför jag sitter här och skriver detta. Det är den enda anledningen till att jag sitter i detta fängelse vi kallar skola och skriver denna jävla krönika.

Jag vill ha nyckeln till dörren, dörren till framtiden. Den nyckeln får man bara genom utbildning eller en jävla massa tur.

Elev 9B