Det Tuffa Valet
Hur ska en 15åring
kunna välja hur hela framtiden ska se ut? Det finns ju väldigt många dörrar med
oändligt många möjligheter. Det finns både större och mindre dörrar när det
gäller gymnasievalet. De stora dörrarna med ett mycket framgångsrikt liv, med
mycket klöver. Men för att nå den dörren måste du gå många extra år i skolan.
De mindre dörrarna, som inte är lika
framgångsrika, kanske är mer intressanta jobb. Lönen och arbetstiderna kanske
inte är så bra, men jobben är något som jag vill göra.
Det
finns även en del dörrar som öppnar upp till jobb utomlands. Och vem vill inte
jobba i varmare länder eller större städer där du tjänar mer utan de där extra
åren? Visst det kanske kostar mer att bo på de ställena. Men det känns bättre
att söka jobb i stora städer för det finns säkert fler jobb i t.ex. Stockholm
eller Göteborg än det finns i lilla Karlskoga. Sen finns det säkert fler jobb i
USA. Men resan dit är lång men ändå inte. Du behöver kanske inte så många extra
år i skolan men du behöver pengarna för
att komma till större länder eller städer
Det värsta är att mina
föräldrar håller på och proppar min hjärna ännu fullare med vilken skola jag
ska gå på, vilken utbildning jag ska ha. Jag vet att de gör det bara för att de
älskar mig och vill att jag ska få ett så bra liv som möjligt. Men de är inte
till så stor hjälp genom att tjata! Sen har jag alla kompisar som jag vill gå i
samma skola som, men ändå inte. De har inte exakt samma intresse som mig, men
ändå vill jag inte mista dem. Värst av
allt är alla skolorna som försöker skryta med saker de inte har. Till er vill
jag bara säga håll tyst eller tala sanningen om hur er skola är! Och tvinga
inte era elever att ljuga bara för att få fler elever. Det gör mig arg som ett
bi!
Varför ska alla tjata
på mig? När mitt huvud redan är fullt av ljud som en surrande bikupa med allas
röster och åsikter om mig och min framtid. Det är inte ens jag som är
bidrottningen som bestämmer, utan det är som att alla andra är det. Alla andra
som vill bestämma.
Jag sitter just nu i
våran stuga i Idre framför elden. Den sprakar så varmt så att det känns som att
det är sommar, vilket jag hoppades att det skulle vara, föra att slippa behöva
välja nästa vecka. Att valet redan skulle vara över. Att min framtid redan
skulle vara på väg. Att jag reda skulle ha gjort det förjävliga valet!
Resten av släkten är
ute och åker i backarna, och jag försöker verkligen vara med dem, men det går
inte. Det känns som att mitt huvud är tungt som bly, eller som att jag har ett
världskrig i huvudet. Huvudvärken bara växer och växer. Snart finns det inte
mer plats i huvudet för fler människors röster.
Tänk om någon skulle
kunna försöka hjälpa mig utan att bara förvärra det hela. Vad ska jag välja?
Hur ska min framtid se ut? Hur ska en 15åring kunna välja hur hela framtiden
ska se ut? Tänk om någon skulle kunna hjälpa mig!
Alma 9B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar